Skogen

Jag kom just tillbaka från min skogspromenad.

Det regnade.

Jag glömde regnjackan.

Det var riktigt mörkt.

Inga lampor lyste upp omgivningen.

Jag var ensam.

Bara ljudboken "en nästan vanlig man" var mitt sällskap.

Medan jag snubblade fram genom skogen hörde jag plötsligt ljudboksuppläsarens röst alldeles tydligt:

"Det hade börjat regna. Kanske var det därför han inte hörde stegen bakom sig..."

Jag måste erkänna att jag vände mig om.

Men det var en trevlig kvällspromenad och det var verkligen skönt att få lite frisk luft.

Spik på!

Jag hade inte bara vänt mig om. Jag hade dessutom börjat springa i illfart tillbaka hem. Tur det inte var någon som gömde sig i buskarna.

"Skogen är den säkraste platsen" kommer du ihåg att mor och far sa det hela tiden då vi var yngre?



Fina bilder på dig härliga syster.

Pappa. Ja, men absolut!



Lina. Ja, det är det jag har använt till mitt försvar hela dagen. Hehe.