Great Ocean Road. Del 2
Vårt Bed and Breakfast visade sig vara oerhört familjärt. De som jobbade där var jättesnälla och vi fick beställa mat när vi kom fram, trots att köket egentligen hade stängt. Det kändes som de hade pratat en del om oss innan vi kom dit, för när pappa skulle gå och lämna ryggsäcken på rummet träffade han en man som jobbade där.
"Är det du som är Kennet?", frågade han.
Och när han kom ut i köket till de andra hörde vi han säga något om att Mr Sandstrom hade anlänt.
På morgonen efter fick jag och Pappa syn på några papegojor som satt på verandan. Medan vi stod där och betraktade fåglarna kom en av männen som jobbade där och sa att de kom och åt ur handen om man hade fågelfrön i den.
"Åh, Coolt", sa jag, varpå han hällde över fågelfröna i min hand och genast var det tre papegojor där och åt. Det var lite häftigt. Haha...
Efter frukosten begav vi oss tillbaka mot civilisationen igen och på vägen stannade vi och tog kort tillsammans med en känguru-skylt. När vi kom och körde på en slingrig väg fick vi plötsligt syn på en Koala i ett träd. Vi stannade vid vägkanten för att kolla närmare på den. Den höll på att klättra ner från trädet och när den sedan gick över gatan började jag skratta där jag stod. Den rörde sig så otroligt kul! Den liksom gungade från sida till sida. Aja. Kul såg det ut iallafall. I trädet bredvid låg en annan Koala och sov.
Den obligatoriska känguru-bilden.
Störtskön Koala... Det ser avslappnande ut.
Ett annat av våra stopp på 'Great Ocean Road' var de tolv apostlarna. Det är några stenformationer som står ute i havet. Det var verkligen jättefint.
Den 30 December var tredje dagen vi hyrde bil och då bestämde vi oss för att åka till en strand och bada. Eftersom Melbourne med omnejd har otroligt många trafikljus och att vi kom i otakt med dessa just denna förmiddag, tog det oss ganska lång tid att komma de 4 milen till Mornington. Väl framme hittade vi iallafall en parkeringsplats och gick ner till stranden för att bada. Det var jätteskönt.
När vi var på stranden märkte jag inte hur varmt det var. Men efter någon timme bestämde vi oss för att åka in till Melbourne och lämna bilen. När vi kom ut från biluthyrningen och steg ut på gatan slog värmen emot en som en vägg. Sjukt varmt! Jag orkade verkligen inte göra någonting sen på eftermiddagen. Det enda vi gjorde var att gå och handla, och det var jobbigt, bara det. Pappa och Lina gissar på att det var omkring 40 grader.
Hela Great Ocean Road var helt fantastiskt. Så fina vyer och miljöer. Helt galet. Om ni åker till Australien någongång så borde ni verkligen åka lite på den.
Great Ocean Road
I måndags åkte vi in till Melbourne för att hämta den hyrbil vi tidigare beställt. Det kändes lite konstigt att åka på vänster sida av vägen, och det skapade en del förvirring i vissa korsningar. Men pappa fixade det galant och vi kom fram till vårt första stopp, staden Torquay, utan några incidenter. Där gick vi runt och kollade i lite affärer, men varken jag eller Lina var på något särskilt shoppinghumör. Jag köpte iallafall ett par surfshorts och en T-shirt innan vi gick till Mc Donalds för att äta lite...
Medan jag och Lina avslutade Torquay-vistelsen med glass, gick mamma och pappa iväg till en turistbyrå för att försöka få tag på ett boende. Det visade sig vara oerhört svårt i denna högsäsong som vi råkat komma i. När mamma och pappa försäkrat hon på turistbyrån om att det inte gjorde något om boendet inte låg precis vid stranden fann de tillslut ett boende. Ett Bed and Breakfast i ett ställe som hette Forrest. En timme in i skogen. He he.
När boendet äntligen var fixat åkte vi vidare till en strand som har VM i surfing varje år. Dagen till ära var vågorna minimala, och antalet surfare kunde räknas på båda händerna. Men stranden var iallafall jättefin, och det är ju alltid något.
Två av de få surfarna befann sig tillochmed på land. Illa...
Vi funderade på om det var Anders Ramsing som var ute och flög i det vackra vädrer.
Efter en liten stund på stranden for vi vidare mot staden Lorne (jag tror att den hette så). Där fikade vi lite och njöt av det fina vädret. Sen styrde vi färden (fortfarande på vänster sida av vägen) till Kennett River. Ryktet sa att det fanns koalor där. Så vi åkte dit för att pröva vår lycka på koala-fronten.
När vi gick där på vår Koala-jakt utbrast pappa plötsligt:
"Lisa, Kom! Skynda dig... Här är en Koala."
"Men Pappa, jag behöver inte skynda mig. Den går ingenstans..."
Usch, vad tråkigt det måste vara att va Koala. De sover typ 22 timmar per dygn och de resterande två timmarna är de lite halvgroggy pågrund av alla de eukalyptusblad de smaskar i sig. Men vi lyckades iallafall se några Koalor. Fem stycken tror jag det var, närmare bestämt. Söta djur är de iallafall. De ser så gosiga ut.
Stackarn nådde inte de blad han ville ha. När han försökt några gånger tror jag att han somnade... Bättre lycka nästa gång, kanske.
Fenomenet Kricket
Vi började dagen med att ta tåget och hoppa av vid Richmond Station. Därefter gick vi till MCG, Melbourne Cricket Ground. Några vänliga själar gav oss varsitt passerkort så vi kunde gå in i stadion och kolla runt lite. Jag vet inte riktigt hur många den tog, men det var iallafall en jättestor arena. Och idag spelade då det Australensiska landslaget mot Pakistan. Men det var tydligen bara en slags träningsmatch idag, varpå det inte var så mycket publik. He he. Om man frågar mig var det alldeles för mycket folk för att kolla på en kricketmatch. Om någon är insatt i reglerna för denna sport, tar jag med glädje emot all information som kan göra mig lite mer kunnig om sporten.
Efter vår visit i arenen som, enligt mig, varade alldeles för länge styrde vi stegen vidare mot Melbourne Centrum. Där kollade vi i lite affärer och testade en av Linas favoriter till lunch: Sushi.
Eftersom jag inte är överförtjust i sådant som kommer från havet, nöjde jag mig med att ta två olika kyckling-sushis. Det var faktiskt riktigt gott. Det enda jag är lite kritisk till är detdära sjögräset, (eller vad det är) runt själva innehållet.
Livet flyter på här i Melbourne och vi har det bra allihopa. För er som undrar hur våra framtida planer ser ut, kan jag berätta att vi ska hyra bil imorgon och åka iväg för att se oss omkring. Tre dagar blir vi troligtvis iväg, men det beror på lite... Vi ska åka lite på 'Great Ocean Road', och vi övernattar nog i någon campingstuga, skulle jag tro. Jag hoppas på fint väder så det blir mycket sol och bad.
Ha det fint allihopa!
En julhelg på andra sidan jorden.
Vi sov ganska länge på julaftons morgon (vi var ju lite trötta efter att ha kommit hem från Sydney under natten), under förmiddagen gick vi till Coles och handlade massa mat. Vi var även i en fruktaffär för att rusta upp inför julhelgen. Eftersom Australensarna inte är invigda i våra delikatesser såsom risgrynsgröt och prinskorv, fick vi nöja oss med att köpa en annan korv och försöka få den att se ut som prinskorv. (jag är egentligen inte så förtjust i korv, men det är bara så att prinskorv SKA vara med på julbordet.) Problemet med avsaknad av grötris här i Aussi-land löste vi på följande sätt:
När kvällen närmade sig tog vi tåget in mot Melbourne Centrum och hoppade av vid en station som heter South Yarra. Efter det hoppade vi på en 'Tram' (En spårvagn). Vår slutdestination var Svenska Kyrkan.
Vi kom lite tidigt. Julfesten började inte förrän klockan sex, och vi kom la dit typ kvart över fem. Så då passade vi på att ringa vår käre Eric och önska 'God Jul.' Han hade jobbat under natten och kom precis hem då vi ringde. Han skulle gå och lägga sig och njuta av stillheten i huset medan vi är borta. Hehe. Senare på dagen skulle han gå över till familjen Persson och äta julmat.
Preci när vi kommit utanför Svenska Kyrkan började det ösregna. Vi ställde oss under ett tak och väntade på att det skulle regna över. Det är inte jätteovanligt att det kommer lite skurar som regnar över efter någon minut... Tillslut insåg vi att det inte handlade om någon enminuters-skur, och vi bestämde oss slutligen för att springa den sista biten till kyrkan. Vi blev faktiskt inte så farligt blöta.
Kvällen innefattade inte bara risgrynsgröt, utan den bjöd även på ringdans runt granen, (Det har jag inte gjort sedan jag var liten och var på julfest i Brandstationen i Värnamo) lussekatter, julgudstjänst och KALLE ANKA! Det var dock aningen tråkigare när inte Eric var med. Han är så rolig när han skrattar åt när dendär fågeln i Kalle Anka åker iväg på sin motorcykel, och när de kufiska leksaks-soldaterna, med bestämda steg spatserar in i säcken i Tomtens verkstad. Det var inspelat från 2006 och jag tycker att Ingvar Oldsberg gjorde ett ypperligt jobb som julvärd. Iår (läs 2006) var de sista klippen Peter Pan och Bilar. Det känns som att dedär sista klippen är till för alla de som anser att programidén med att år efter år visa exakt samma filmklipp är aningen föråldrat. SVT hoppas nog att de kan lyckas stimulera alla dessa, alldeles för liberala själar genom att visa två eller tre klipp från lite nyare filmer.
Efter Kalle Anka var det iallafall dags för julgudstjänst. Mysigt med alla tända ljus, och mörkret utanför fönstren. Det kändes nästan som man var hemma. Och saken blev inte sämre av att den skandinaviska kören sjöng välkända sånger som sjungs hemma i Sverige också.
Pappa, efter vår frukt-inhandling. Det blev en del om man säger så...
Det blev en del mat också.
Redo för Svenska Kyrkan i Melbourne.
Här står vi under taket och väntar på att det ska regna över.
Jag hoppas att ni alla har haft en underbar julhelg och verkligen har njutit av ledigheten.
Blue Mountains och Bondi Beach
Så den 22:a december tog vi tåget från Sydney station till Katoomba. Resan tog ganska exakt två timmar och var ungefär 11 mil. Det tog alltså lika lång tid som att åka från Värnamo till Göteborg, men sträckan var bara som till Borås, ungefär. Anledningen till den förhållandevis långa restiden var att det var otroligt många stationer. Det var nog mer än 15 stationer under resans gång.
Väl där letade vi upp en outdoor-affär för att fråga om vägen till sevärdeheterna. Vi bestämde oss för att gå till fots, istället för att sätta oss på en buss tillsammans med ett stort gäng turister, som alla är ute efter samma sak. Se så mycket sevärdheter på så kort tid som möjligt.
Vi började vandra i värmen, och kom tillslut fram till en linbana typ. (Modellen säkrare än dedär som finns hemma på lekplatserna.) Det liknade väl mer en kabinbana i alperna och man kunde se ut över en jättefin view. Det man i första hand skulle kolla på, var några berg som hette "Three Sisters".
Det ni ser till höger om pappas huvud är bergen 'Three Sisters'. Så, nu har ni sett det också. Hehe...
Förutom en fin utsikt bjöd dagen även på en tur i regnskogen, en liten åktur i ett tåg som lutade 52 grader. (Eller, det var la egentligen rälsen som lutade), en till kabinbana och en vandringsled i den fina skogen. Det var mysigt.
Innan vi åkte tillbaka till stan köpte vi lite fika och satt och åt på Katoomba station.
Den 23 December bestämde vi oss för att åka till Bondi Beach och träffa Hanna, Mikaela och Elin. Det var jättekul att träffas! Först gick vi till lägenheten de hyr av en tjej för att checka läget. Det måste vara skönt att bo i ett eget rum och kunna packa upp alla grejer, istället för att "bo i resväskan". När den lilla visningen var klar spatserade vi iväg mot ett lunchställe. Efter att ha kollat runt lite och insett att största delen av folket i Bondi hade bestämt sig för att äta lunch vid just denna tidpunkt, hittade vi iallafall ett ledigt bord på ett falafelställe.
Precis när vi skulle bada gick solen i moln. Så det var bara jag och mamma som badade. Och trots att mamma bestämt sig för att inte blöta håret gjorde vissa överaskningsmoment att hela hon blev blöt. He he.
Trots att Mickan släpat ner trions surfbräda till stranden för att jag skulle få testa surfa så struntade jag i det. Vi fotade med den istället. Hehe...
På kvällen den 23:e åkte vi till flygplatsen i Sydney och flög hem till Melbourne. Vi landade på säker mark 4 minuter in på julaftonen.
Det var skönt att komma tillbaka till Linnea och Adams hus. Fast nu är vi ensamma i huset, eftersom Linnea och Adam är ute på en liten semesterresa på Fraser Island.
Sydney
Andra dagen i Sydney (20 December) åkte vi till Bella Vista, strax utanför Sydney. Där kollade vi på Christmas Spectacular. Det var en stor julshow som Hillsong anordnade. Det var massa folk, och de gjorde typ en musikal som innefattade allt ifrån tomten och nordpolen, till askungen och en bal på slottet. Det var häftigt. Jag hade typ tänkt mig en vanlig julkonsert med lite sånger och så...
Eftersom vi bara hade ett fåtal dagar i Sydney var vi tvugna att välja ut lite vad vi skulle göra. Operahuset, såklart. Och så kollade vi på Harbourbridge. (De är visserligen ganska svåra att missa om man är i Sydney, men iallafall..)
En dag tog vi även båten ut till halvön Manly. Där gick vi i lite affärer och kollade. När vi var redo för att gå till stranden gick solen, passande nog i moln. Mamma och Lina tyckte att det var skönt iallafall och la sig lite för att vila. Jag var rastlös och gick mest omkring. Pappa satt mest och kollade på den fina utsikten platsen bjöd på... Han tog även ett dopp i slutet av dagen. Det var nog uppfriskande, skulle jag tro... Vi andra höll oss på torra land.
Juldekorationerna är det iallafall inget fel på. De finns överallt, och då och då stöter man på någon med tomteluva på. I mataffären, på stranden eller på stan.
Jag, Mamma och Pappa fick en julklapp av Lina en kväll. Pannkakor på 'Pancakes on the rocks'. Det var verkligen jättegott. Och mastigt. Jag blev jättemätt.
God Jul
För att höja julstämningen en aning kan ni gå in och kolla på Viktor och Mickes härliga tomtefilm, HÄR
Stöld och Surfers Paradise
Jag och Lina bodde på ett hostel i Surfers som hette Islander. Det var ganska stort och vi delade rum med fyra andra. De var ganska osociala, och låg mest och sov...
Dagarna tillbringade vi mest på stan, stranden och hemma hos Anna. Det var trevligt.
En dag åkte vi till några pooler, strax utanför stan. Där badade vi och kollade på vattendans, eller vad det heter. Sen började det regna, och då åkte vi hem till Anna och kollade på Bullerbyn.
Glass på stranden är aldrig fel...
Det är lite skralt med bilder från Surfers, och det har sin förklaring...
En dag hyrde jag, Lina och Anna surfbrädor. Glada i hågen spatserade vi ner till stranden med varsin bräda i händerna. Vi värmde upp med att fota oss med brädorna. Många kort blev det.
Det var svårare än vad jag tänkte att surfa. I själva verket skulle jag inte ens kalla det jag gjorde för att surfa. Men stod på brädan. Det gjorde jag.
Vågorna var, dagen till ära, ovanligt stora och hade ingen somhelst logisk riktning. De kom från alla håll hela tiden. Men kul var det.
Efter ett tag bestämde vi oss för att gå upp och ta en glass på Mc Donald's. Då såg vi det. Linas ryggsäck var borta. Inte kul.
Så helt plötsligt var vi bland annat; en ipod, en mobil och två kameror fattigare. Dessutom hade vi rustat upp med massa nya minneskort innan vi åkte hit, så fem minneskort blev stulna också. Att systemkameran försvann försvårade verkligen saker och ting. Jag hade redan fotat till en skoluppgift, och nu var alla de fotona borta. Och det känns lite mer seriöst att göra projektarbetet med en kamera som man kan ställa in slutare och bländare på, istället för en näst intill helt automatisk kompaktkamera... Men, men. Tur att jag har en kamera kvar iallafall... Och att vi är i början av resan, så att man kan ta nya kort...
Bortsätt från detta missöde var vistelsen i Surfers toppen!
Sydney
Jag och Lina kom hit igar, efter en oerhort kort flygresa. 1h och 15 minuter.
Det skulle bli ovader i Surfers, sa vi akte fran regnet och kom till riktigt fint vader. Pappa motte oss pa tunnelbanestationen och nar vi lamnat vaskorna pa rummet gick vi till en park for att mota mamma. Dar var det ett asstort julfirande. 100 000 pers, typ. De avslutade det hela med fyverkerier, vilket skramde ivag alla fladdermoss ur traden. Trots att vi kunde sitta dar med linne infann sig julkanslan lite, faktiskt. Det var morkt och nastan alla hade tanda ljus i handerna. Det var maktigt.
Nu ropade pappa pa mig. Det ar dags for frukost.
Jag ska uppdatera lite om vad vi varit med om sen. Och bilder kommer om nagon dag, nar vi kommit tillbaka till Melbourne.
Ha det fint, allihopa!
Surfers Paradise
Vi akte fran Melbourne airport kl.06.00 i morse, och kom fram klockan 07.00 lokal tid. (Surfers ar en timme efter Melbourne.) Mamma och Pappa tog flyget till Sydney kl.06.45. Vi ska traffas igen den 19 December.
Inom de narmsta dagarna ska jag utnyttja en fortidig julklapp av Lina. En Surflektion.
Jag ska forsoka uppdatera bloggen lite, om jag hittar nagot internet nagonstans.
Nu ar vi hos Linas kompis Anna, som hon traffade i Sydney. Och hennes syster Elina, men dottern Lillia.
Vi var och badade vid nagra pooler idag. Det var harligt, men det regnade lite... Hehe. Men vi overlevde.
Ha det fint allihopa!
Sri Chinmoy Race och Hejarklack
Inte nog med att vi ska försöka anpassa oss till den nya tiden som är 10 timmar före Sverige, vi stiger även upp hur tidigt som helst. Eller idag gjorde vi det, iallafall. Lina och Pappa skulle springa ett lopp i Williamstown. Vi andra hängde med för att heja.
Loppet började vid åtta, så det blev till att stiga upp vid kvart i sex för att hinna...
Pappa och Lina är laddade.
Min söta syster.
Pappa springer på... Han får nog nya krafter genom att höra mig, Linnea och Mamma stå vid sidan av och heja!
Vi laddade upp ordentling.
Linnea berättade att Sveriges hejarklackar är kända här i Melbourne. De brukar stå på Australian Open och skrika svenska hejar-ramsor. De brukar tillochmed få medial uppmärksamhet.
Idag tog jag och Linnea den svenska hejarklacken till löparbanan. När vi stod där och hejade på pappa och Lina försökte vi komma på någon svensk heja-ramsa. Men det gjorde vi inte. Så vi bestämde oss för att istället sjunga lite svenska julsånger då pappa och Lina kom springande. (Eller vi snanare skrek dem. Hehe) Och det var ju ingen som visste om vi hejade eller sjöng, så det funkade alldeles utmärkt. Pappa och Lina log lite smått när vi stod där och sjöng 'nu är det jul igen' då de sprang förbi.
Man får en väldig kontakt med löparna när man står där bredvid och hejar... 'Rasta-mannen', som klappade händerna då han sprang förbi oss, 'Stockholm midnattslopps-mannen' som vinkade, Killgänget, som avslutade det hela med en spurt-strid. Och självklart vinnaren, som log då han sprang förbi oss, vilket vi tolkade som att han inte var riktigt fokuserad. Hehe.
Vi träffade även en man som hade varit i Sverige -64 och åkt runt i en Peugeot. Han berättade även om den välkända svenska hejarklacken på Australien Open.
Killgänget som tyckte att det var kul att vi hejade på dem. De spurtade på ordentligt i slutet...
Löparna och deras hejarklack...
Pappa kom trea i sin klass! Wihoo.
Efter tävlingen åkte vi till Ikea för att komplettera lite till vårt julbord idag. Och medan de andra fixade iordning köttbullar, ägghalvor och fejkad prinskorv passade jag på att sova en liten stund. Hehe.
Julbord.
Nuså. Nu är det dags att börja göra sig iordning för kvällens Lucia-tåg i Svenska kyrkan. Jag och Lina ska gå med. Och tillochmed läsa varsin dikt. Efter det blir det lussefika här hemma. Det blir mys.
Hoppas att ni har det toppen hemma i sverige och tack för alla kommentarer.
Kängurur
Gårdagen bjöd på något av det mest australensiska som finns, nämligen kängurur.
Lina och Linnea kom med förslaget att vi skulle åka till en park, lite utanför Melbourne. Jag, Mamma och Pappa hängde gladerligen på.
Vi blev sannerligen förvånade när vi såg två kängurur som stod och kollade på oss. En trevlig överaskning må jag säga...
De är verkligen fina djur. De ser ut lite som rådjur när de står där i gräset och äter. Det närmsta jag kommit en Känguru innan är en död, som vi såg när vi var i Australien -99. Så det var trevligt att få se en levande för första gången. Hehe. Eller, en!? Det var minst 35 stycken som hoppade runt där i gräset. Vissa var större än andra.
Det var som Linnea sa. Om The Kangaroos haft kameror skulle de lätt tagit upp dem och fotat oss. Vi måste sett roliga ut då vi smygit runt där i gräset.. Hehe.
Ja, vi såg ju ett par stycken.
Hon har en liten unge också.
Jag fick verkligen öva på min förmåga att smyga för att komma så nära. Rätt som det var, hoppade de iväg. Det är verkligen coolt att de hoppar. Varför, liksom?
Jag och mamma kom ifrån de andra, så vi gick runt där lite själva i skogen innan vi fick syn på Lina, Linnea och Pappa lite längre bort...
Efter vår lilla utflykt åkte vi hem igen och åt grillad kyckling tillsammans med grönsaker i ugn. Det var gott.
Äntligen framme
Nu sitter jag här i Linneas och Adams hus i Melbourne.
Vi var på resande fot i mer än 48 timmar.
Resan påbörjades på onsdag kväll, då vi tog tåget från Värnamo upp till Stockholm och Arlanda.
Vi kom fram till flygplatsen vid ett, och efter att vi ätit lite samlade vi ihop ett gäng fåtöljer och la oss för att sova.
Flygresan till London gick finfint, och där väntade vi i tre timmar.
Jag och Mamma i London
Tiden gick ganska fort, faktiskt och strax var det dags att gå på flyget till Hongkong.
Det var den mest turbulenta flygresa jag varit med om någonsin. Pappa liknade det vid att åka ett gammalt godståg. Och så var det verkligen. Väldigt skakigt vissa stunder.
Det var en äldre dam som fick syrgas, och de efterlyste en läkare eller någon med medicinsk utbildning i högtalaren. Men vi överlevde. Allihopa.
Det blev en del film på flyget. Fast jag var så trött i ögonen, så oftast orkade jag inte kolla klart på en hel film.
På Hongkongs flygplats skulle vi bara vänta en timme, och det var ju skönt, tänkte jag.
...MEN. Flyget var försenat. Eller det var något konstigt med motorerna. Så vi fick vänta ett tag, om man säger så... Jag och Mamma gick och åt lite lunch, och pappa passade på att sova lite.
SEX timmar efter beräknad avgångstid satt vi på flyget för att äntligen åka iväg.
Vi trodde ju bara att vi skulle vara borta en timme från planet, så vi hade typ inte med oss någonting. Bara passen, boardingpassen och ipoden, typ. Tänk vad produktiv jag kunde varit om jag hade haft med alla skolarbeten ut på flygplatsen.
Exakt 48 timmar efter det att vi steg på tåget i Värnamo landade planet i Melbourne. Därefter tog det ytterliggare en timme för oss att komma ut i ankomsthallen där Lina och Linnea kom och mötte oss. Så otroligt kul!
Vi skulle kommit vid tio på kvällen, men vi kom inte fram förrän vid fyra. Lina och Linnea hade laddat upp med kaffe för att orka med hela natten.
Så när vi kom åkte vi till Melbourne och checkade läget lite.
Mamma och Linnea är laddade.
Här är vi i Melbourne.
Det är verkligen jätteskönt att vara framme.
Imorgon ska jag och Lina gå i ett Luciatåg i Svenska Kyrkan, och på tisdag åker vi till Surfers Paradise.
Snart så...
Det var först då jag följde efter min svensklärare Hanna till kopieringsapparaten för att få lite uppgifter att göra, som nervositeten började komma...
Efter det tog jag ett varv runt skolan för att säga 'hej då', till folk.
Igår fick jag en jättefin bok av Jessi som jag ska läsa på tåget ikväll. Jag fick ett kort och hemmagjorda kakor av Olivia som jag ska ha med som proviant och Micke gav mig ett litet brev idag, som jag också ska ta med mig på resan.
Igår var jag, Jessi, Micke, Olivia, Anna, Henny ovh Viktor och åt pizza för att fira att jag drar iväg. Hehe. Och efter det var det dags för 'luftslottet som sprängdes.'
Jag har aldrig varit borta såhär länge hemifrån. Och jag som brukar få hemlängtan ganska snabbt.. Fast jag tror att det kommer ordna sig. Facebook finns ju alltid, och sen kan man ju alltid slänga iväg en kommentar här på min blogg. Hehe. Men det kommer bli svårt att vara borta från alla underbara vänner. Jag kommer tillochmed sakna själva skolan. Och lärarna. Verkligen.
Men jag kan ju alltid trösta mig med att det finns kvar när jag kommer tillbaka efter sportlovet.
Tåget avgår från Värnamo station 18.18 ikväll, och ytterliggare tolv timmar senare sitter vi äntligen på flyget. Då väntar en låång flygresa.
Jag tror jag ska skriva lite på min svenska-novell. Och göra upp en liten planering över vilka skolarbeten jag borde göra när jag är borta.
Nog för att det känns konstigt att jag inte kommer vara i skolan på typ 74 dagar. Men det känns ännu konstigare att jag ska vara i Australien på fredag. Då kommer jag äntligen få träffa min kära syster igen!
Bilderna kommer från Linas Reseblogg som ni hittar HÄR
Ha det toppen hemma i Sverige nu allihopa!
Packning
Nu sitter jag här vid datorn medan mamma är i full gång med att packa. Jag ska också göra det snart. Det är la hög tid för det nu...
Idag har jag varit på julmarknad i Apladalen. Jag sålde chokladmjölk, glögg och pepparkakor till frusna människor på jakt efter lite julkänsla... Det var faktiskt väldigt kul. Jag, Lasse och Anders flummade rejält. Haha.. De andra tog väl hand om försäljningen.
Det var förvånandsvärt många som var sugna på varm dryck denna söndagseftermiddag och jag tror att det gick åt 50 liter glögg, och typ 20 liter chokladmjölk. Vi var otroligt effektiva i köket, trots att vi var ganska ofokuserade ibland. Hehe. Och kul var det!
Igårkväll åkte jag ut till Kajsa i Hånger tillsammans med Moa, Jens och CJ. Vi kollade på Ondskan i oerhört dålig kvalité. Men det gjorde inget för budskapet gick fram iallafall. Nog för att man fick chansa lite på de olika replikerna, men det klarade vi! Pas de promblèmes.
Så imorse skjutsade jag CJ och Jens tillbaka till civilisationen.
Jag fick ett sms av Lina idag, där hon skrev att hon anmält oss till Svenska Kyrkans julfirande i Melbourne. Härligt! Dessutom ska jag och Lina vara med i ett Luciatåg den 13:de. Det kommr ju bli lika mycket jul där nere, som här hemma. Enda skillnaden är la att vi inte behöver oroa oss för om det kommer någon snö eller inte. Hehe.
Nä. Nu ska jag skriva klart min uppgift i projekt och företagande och sen blir det till att packa!
För sista gången innan jag kommer hem igen...
Nu börjar jag komma till den punkt då jag borde säga 'God Jul och Gott Nytt År', istället för ett vanligt 'Hej Då' till folk. Jag hat insett att jag kommer hinna träffa alldeles för lite människor innan jag drar iväg.
Jag har liksom börjat göra saker "för sista gången innan jag kommer hem igen."
Jag har haft min sista engelskalektion, min sista fredagsfika, min sista naturkunskapslektion och snart även min sista helg. Och listan kommer bara bli längre...
Idag har jag dessutom sprungit min sista orienteringsrunda på ganska länge... Det var skinkloppet som gällde och iår var det lite nymodigheter. Man skulle gissa sin tid som vanligt, men istället för att springa en bestämd bana fick man välja hur många av ett antal kontrollpunkter man skulle ta. Jag gissade bara 58 sek fel. Men jag vann trots allt inte julskinkan.
Igår träffade jag Kajsa, Moa, Nikolina och ett gäng med trevliga Trosa-bor. De återser jag troligtvis redan ikväll... Niklas kom över till mig en stund innan. Härlig pojk, detdär. Det var verkligen jättelängesen vi sågs. Han var ledig någon timme ikväll, så då kanske vi skulle ses igen.. Så de får jag iallafall träffa igen innan jag åker. Jag har aldrig varit hemifrån såhär länge innan. 10 veckor är lång tid.
Men det ska bli så sjukt kul!
Och ikväll hoppas jag på lite volleyboll på Tinas Ö. Det har jag iallafall inte tänkt göra för sista gången innan jag kommer hem. Men istället för att känna hårt golv under fötterna byter jag gladerligen underlag mot ljummen sand.
Förberedelser
Egentligen borde jag kolla upp vad jag kommer missa i skolan (och det är ju en del) men jag orkar inte riktigt. Hehe. Jo, men det ska jag göra under dagen.
Det kommer kännas skönt att strukturera upp något slags schema. Nu ligger bara alla uppgifter någonstans i mitt undermedvetna och försöker påkalla min uppmärksamhet. Hemtenta i Naturkunskapen och i Svenskan, Massa uppgifter i Foton, Artikelskrivande i Projekt och Företagande, Uppsats i Engelskan, och gud vet allt.
Men det ordnar sig nog.
Veckorna 11, 12 och 13 har treorna praktik på skolan, och då har Rektor Fidde varit så snäll och låtit mig läsa ikapp det jag har missat. Jag kan ju tänka mig att det inte blir några chill-veckor iallafall... Hehe. Fast jag ska ju faktiskt ha praktik när jag är i Australien, så det är ju inte mer än rätt.
Nu blir det Naturkunskap.
Destination OZ
Jag ska till Australien.
På begäran.
Jag tänkte (Eller egentligen var det la Anna, Henny och Emelie som tänkte) att det kunde vara trevligt för er här hemma att följa min lilla resa som snart ska ta sin början.
Nu är det bara en vecka kvar, vilken innebär hög tid för nedräkning. Min kära syster lånade min kalender strax innan hon skulle åka iväg. När jag fick tillbaka den upptäckte jag en nedräkning som började då det var 37 dagar kvar till min resa. Till min förväning upptäckte jag att det stod en ensam liten sjua idag. SJU dagar bara. Lina, Snart kommer jag! Linas resa kan ni förresten följa HÄR.
Jag har packat alldeles för lite, jag har planerat alldeles för lite och jag har laddat alldeles för lite. Jag har helt enkelt inte riktigt fattat att jag ska iväg snart. Emelie försäkrade mig om att hon formligen skulle skaka av den laddning hon kände inför resan, om det var hon som skulle iväg.
Riktigt så långt har jag inte kommit på laddningsfronten. Men min resfeber infinner sig nog i sinom tid.
På återseende!
Nu börjar det.
Lisas eskapader är här för att stanna.
