Heja Sverige!
Mitt tåg gick tyvärr inte som det skulle idag. Och det var inte snön som var boven idag. Det var ett lokfel.
Jag kom dit vid kvart i sju-tiden och såg att tåget var försenat till kvart över. Så jag gick in på stationen och satte mig för att läsa Metro.
Då fick jag syn på en artikel som fångade min uppmärksamhet lite extra.
Peter Jöbacks låt anpassas efter Kalla.
Heja Sverige, säger jag bara! Det är så det ska vara.
Skidor framför allt. Hehe.
Jag tycker det är jättekul att längdskidor har sådant inflytande i Sverige denna vinter.
Nu är det inte bara slut på skidutrustningen i affärerna. Nu påverkar den svenska skidsporten självaste melodifestivalen. Det är härligt!
Synd bara att det är klassiskt imorgon på skidorna och att det inte är Kallas starkaste gren.
Om ni nu glömt bort att jag satt på stationen och väntade på ett försenat tåg undertiden jag tänkte detta så vill jag bara påminna er om att det var där jag befann mig.
På en liten hård bänk satt jag.
Tiden gick...
Vi får besked om att tåget är inställt och ersatt av en buss som ska gå från Alvesta inom en snar framtid.
Den snara framtiden passerar utan att vi får veta någonting alls om huruvuda bussen har avgått eller ej.
När jag läst varenda liten rad i metro, fått slut på batteri i datorn och lyssnat en stund på ipoden bestämmer jag mig för att gå in till herrn i receptionen för att checka läget.
Då får jag veta att bussen inte ens har lämnat Alvesta än, och att den inte ens kommer gå förbi Värnamo.
Kul, tänker jag sarkastiskt och går ut till min cykel för att trampa hemåt.
Tänk skulle jag vetat igårkväll att jag inte kunde komma till skolan idag. Då kunde jag haft världens sovmorgon. Men icke.
Nu fick jag istället tillbringa mer än en och en halv av morgonens ljuva timmar sittandes inne på stationen.
Aja. Inte ska väl jag vara bitter. Jag väntar ju trots allt på Micke, Olivia och Jessi som ska komma till mig ikväll. Vi ska åka skoter och sen bär det av mot Hånger för mysig filmkväll. Hoppas Kajsa kommer in till Skoterturen också.
Ha en trevlig dag.
- Och om ni ska ut och åka längdskidor får ni komma ihåg att det är lite svårvallat idag. ;) Ta det lugnt!
Skidor, Snö och Fotboll
Åh, vad det var kul att kolla på stafetten igår. Vilka duktiga pojkar vi har i Sverige.
Idag fotade jag och Anna en Elfsborgsträning. Jag hade inte världens smidigaste vantar, vilket resulterade i att jag var tvungen att fota utan. Det var kallt, kan jag ju meddela. När vi stått där och frusit i dryga halvtimman gick vi tillbaka till skolan. (Under den kalla halvtimmen hann jag faktiskt medverka lite i träningen. Tränare bad mig nämligen att skjuta tillbaka en boll som hamnat utanför planen. Jag skonade alla inne på arenan från eventuella pinsamheter genom att istället kastade bollen till honom.)
När vi återvänt till skolan träffade vi på Henny som varnade oss om att det skulle vara jättemycket folk i matsalen. Så jag och Anna gick ner med inställningen om att vi iprincip skulle få stå upp och äta. Men lunchrusningen var uppenbarligen över. Förutom ett gäng spelelever och vaktis var det bara vi där.
Efter lunchen hade vi redovisning på fotona vi lämnade in igår. Det tog inte så lång stund och efter det gick jag hem.
Eller, att påstå att jag gick hem vore väl att fara med osanning. (festligt uttryck detdär.) Som de flesta kanske förstår gick jag i själva verket från skolan till Borås station. Väntade några minuter på tåget. Steg sedan på och satt stilla i en timme och tjugotre minuter. Därefter klev jag av, gick till min kära cykel och cyklade hemåt på de sliriga vägarna.
Tur att jag inte är i så stort behov av min cykel i Borås för tillfället. Snön har nämligen försvårat användandet av den en aning. Men jag är ju iallafall inte ensam av att inte riktigt kunna få fram min cykel så lätt.
Fotande
Fotolektion.
Veckans uppgift är att fota tre olika bilder på samma person. En dokumentär bild, en prosabild och en poetisk bild.
För er som inte har full koll på vad de olika temana innebär kan jag meddela att den dokumentära bilden ska spegla verkligheten, min prosabild ska visa hur jag uppfattar personen och den poetiska bilden ska vara mer talande. Visa en känsla liksom. Som en dikt, ungefär.
Mitt foto-offer blev Olivia och igår eftermiddag var vi ute och fotade lite innan mitt tåg skulle gå.
Micke var med som moraliskt stöd.
Nu sitter jag i skolan och laddar inför fredagens skoteråkning med underbara människor. Tyvärr så kan inte Emelie hänga på, men jag väntar med spänning på en inbjudan ut till skogen. Härligt att vara tillbaka i vackra vintersverige!
Hej så länge!
Plugg och Markus Krunegård
Jag har glömt bort hur man gör.
Idag har jag iallafall fått två hemtentor att ta tag i. En i projekt och företagande, och en i svenska.
Efter skolan blir det fika på mysiga bakgården. Jag, Emelie, Olivia, Jessi och Micke. Åh, vad jag har längtat efter det.
Nähe. Nu får jag la ta och fortsätta lite med skolarbetena. Vi får se hur mycket jag orkar göra.
Värnamo
För er som inte vet det så kan jag meddela att det har varit kaos med tågförbindelserna. Vi hade dock tur och kom bara hem drygt 3,5 timmar försenade. Det var massa tåg från Stockholms central som inte gick överhuvudtaget.
En annan sak vi fick vara glada över var att pappa kunde ta sig in i bilen. Eric hade ställt den nere vid biblioteket INNAN plogbilen hade kommit för att skotta parkeringen.
Vi kom hem lagom till skiathlonen skulle avgöras. Och vilket lopp alltså! Det var helt sjukt. Jag satt där och blev helt rörd av det vackra samarbetet mellan alla svenskar. När Hellner och Olsson kramade om varandra, när de fick ta emot blommorna och när alla reportrar också var helt tagna. Det var magiskt.
Idag ska jag ut till Kajsa i Hånger. Wihoo!
Jag checkade läget ute i snön innan. Härligt att ta på sig ordentliga vinterkläder. Jag hittade dock inte mina kängor, så jag fick ta mina gamla. Det ömmade lite i tårna, men jag var inte ute så länge så det gick fint.
Nu ska jag ta en dusch och försöka leta reda på ett usb-minne som jag ska ta med till Kajsa.
Jag hoppas på kladdkakebak, fotovisning och en låång pratstund.
SVERIGE
När vi lämnade Bangkok i Torsdags var det la ca. 35 grader varmt. Igår när vi anlände till Stockholm var det -10. Så det var ju lite skillnad, om man säger så. Som tur väl var hade jag införskaffat en mössa i Australien som jag kunde ha på mig. Men med låga converse och en jacka som helt saknar något som kan kallas för foder var det sannerligen riktigt kallt.
När vi satt där i taxibilen påväg in från Arlanda började jag fundera över om jag städade mitt rum innan jag åkte till Australien. Det skulle ju vara skönt isåfall. Men jag kommer inte ihåg huruvida jag gjorde det eller inte.
Aja, det får visa sig ikväll när jag kommer hem till Värnamo.
Imorgon ska vi förhoppningsvis åka ut till Lidnäs och åka skidor.
Och på måndag börjar skola. Det ska bli så himla kul att träffa alla igen.
Hej Hej.
Sista dagen
Nu sitter jag i Hotell-lobbyn och forsoker forsta att detta ar sista dagen pa var resa. Var langa resa, kan tillaggas.
Det kanns jattekonstigt. Vi har varit ivag fran Sverige 10 veckor nu, och det kanns la ungefar som att vi ska till flygplatsen for att aka till nagot annat stalle nu. Inte for att flyga hem, liksom.
Det kanns verkligen konstigt att alla veckor redan har flugit forbi. Vi har ju pratat sa lange om denna resan, och nu ar den over. Men det ska bli sa sjukt kul att traffa alla igen.
Och dessutom saknar jag vintern. Det ska bli underbart att aka pulka och skidor. Och dricka varm choklad.
Flyget avgar vid tolv-tiden ikvall, och vi landar forhoppningsvis i Stockholm ca, 15 timmar senare. Sen stannar vi dar over natten och aker hem till Varnamo eftermiddagen darpa.
Tjo!
Bangkok by night
Nu sitter jag och Mamma uppe vid poolen här på 16:e våningen och ser ut över staden.
Nu ska vi ut på stan igen.
Hej så länge!
Ormfarm
Vi fick en båt för oss själva, och första stoppet var på en ormfarm. Direkt när vi kom dit var det dags för en liten show. De slängde fram några olika ormar på "scenen" framför oss. Eftersom vi inte var mer än 15 pers som kollade kunde de som visade ormarna komma ganska nära oss. Och de var verkligen måna om att vi skulle få se dem riktigt ordentligt. (Om det skulle ha handlat om några gulligare djur skulle jag nog beskrivit stämningen som gemytlig och familjär. Men när det handlar om otäcka äckelormar är det en helt annan sak. Då vill jag helst se att de håller sig en bit ifrån.)
De visade kobror, boaormar och jumping snakes. (Detdära med hoppande ormar är förövrigt INTE kul!)
De hade även lite andra djur som vi, som hastigast gick runt och kollade på.
En stackars liten apa som var alldeles ensam i en bur. Jag tror den vill ut.
När vi fortsatte vår båtfärd fick vi syn på den största ödla jag sett i hela mitt liv! Den var nästan lika stor som en krokodil.
(Och på tal om krokodil. Förra veckan, när vi åkte en liten runda inne i Bangkok åkte vi förbi en liten flod. (Och tänk nu inte på värsta stora floden, för så stor var den inte.) Iallafall. Där fick jag iallafall syn på en krokodil som smög ut från buskarna. Och detta var typ mitt inne i Bangkok! Jag blev verkligen förvånad. Tänk skulle jag vara ute på morgonpromenad längs "floden" och möta en krokodil. Jag skulle ju få men för livet.
Men nu skedde iallafall "mötet" på behörigt avstånd. (jag skriver mötet inom citationstecken eftersom jag tvivlar på att krokodilen ens la märke till mig.))
Efter vår lilla båtfärd åkte vi till ett enormt shoppingcenter. Det blev verkligen en heldag i Bangkok!
Och nu är jag helt slut!
Koh Samui & Koh Phangan
Skönt att komma till hotellet nu och bara ta det lugnt, innan det återigen är dags att dra ut på stan.
Förra veckan tillbringade vi som sagt på öarna Koh Samui och Koh Phangan. Men innan jag börjar skriva lite om vad vi gjorde då, blir det två bilder som sammanfattar det jag inte hann berätta om Chiang Mai.
En av dagarna hyrde vi en taxichaufför som körde oss till massa intressanta saker. Vi var bland annat vid den gyllene triangeln. Sen var vi vid ett tempel där det fanns massa apor. Precis när vi kom dit skulle templets munkar mata dem. Det var ganska häftigt, faktiskt.
Vi bestmde oss även för att åka båt till en marknad i Laos. Bara för att få ta några steg i landet, liksom. Hehe. Det var förövrigt en härlig båttur och vi fick även se ett casino i Burma.
Koh Samui och Koh Phangan nu då.
Det var precis sådär fint som man ser på alla vykort. Långt borta från alla måsten och all stress.
Vilket kan vara lite tråkigt, om man frågar mig.
Eftersom jag är en ganska rastlös själ blev jag överlycklig när jag fick syn på en luftmadrass och en boll som hotellet ägde.
Madrassen hade dock ett antal småhål och det resulterade i att man låg mer i vattnet än på. Men det var skönt iallafall. Och att spela lite volleyboll vid strandkanten är ju bara helt fantastiskt!
Efter några dagar på Koh Samui tog vi båten över till Koh Phangan. Där var vi i ytterligare några dagar.
Tänk skulle vi tar efter dethär i Sverige? Att inte ha tak över duschen. Eftersom vi har ganska många regndagar i Sverige skulle det nog inte alls gå åt särskilt mycket vatten. Det vore väl bra? Hehe.
Efter några förträffliga dagar på ön var det dags att påbörja resan tillbaka till fastlandet. Först åkte vi båten tillbaka till Koh Samui och bodde en natt på ett hotell som låg nära den färja vi skulle ta dagen efter.
Anledningen till varför vi ville till fastlandet, var att vi skulle ta tåget upp till Bangkok igen. Båt- och bussresan tog sammanlagt ca. 3 timmar.
Det, som vi trodde skulle vara en relativt stor färja, visade sig vara en hyfsat liten båt. Och bussen skulle knappast klara en besiktning i Sverige. Ibland lät det som chauffören hade svårt att få i någon växel. Då kändes det skönt att veta att det var gott om tid kvar till tåget skulle avgå.
Tågresan gick sådär. Den var inte alls lika lugn som tågresan till och från Chiang Mai. Men även om det var lite skakigt somnade jag tillslut i min överslaf och vaknade inte förrän en av tågarbetarna väckte mig och meddelade att det bara var 20 minuter kvar till Bangkok. Då var klockan strax innan fem, och vi var inte framme i Bangkok förrän klockan sex. Antingen hade han svårt för engelska språket och visste inte att han sa tjugo minuter, istället för en timme. Eller så lurade han oss för att vi skulle komma upp ur sängarna snabbare.
Nu bor vi här på ett hotell inne i centrala Bangkok. Eftersom vi kom hit innan några affärer hade öppnat bestämde vi oss för att ta det lugnt på morgonen. Vi passade på att ta ett dopp i den lilla söta poolen på 16 våningen. Det var sannerligen en härlig utsikt över Bangkok.
Det var la allt för tillfället.
Hoppas att ni alla har det underbart!
Hej!
Bangkok
Som ni kanske har märkt har jag inte varit så aktiv på bloggen, men det ska det bli ändring på nu.
Jag fick tips om en hemsida innan som jag tycker att ni alla ska gå in på. Den är klockren.
Ni hittar den HÄR.
Jag blev iallafall jätteglad när jag kollade, och fick värsta hemlängtan. Det känns konstigt att jag ska till skolan på måndag. Det ska bli sjukt kul att träffa alla igen, men det känns verkligen inte som vi har varit borta i 10 veckor!
Nu ska vi gå ut på stan.
Jag skriver nog en liten sammanfattning ikväll. Om vad vi har haft för oss den senaste veckan.
Ha det fint!
Elefantridning och White water rafting
En minibuss kom och hämtade oss på hotellet vid halv nio-tiden i morse. (om ni nu tänker er en vanlig silvrig minibuss som brukar förekomma i Sverige får ni tänka om. Detta liknade mest en gammal brandbil, och det var ingen dörr där bak.) Iallafall. Vi blev hämtade sist och resten av dagens resesällskap satt redan inne i bilen.
Och vilket resesällskap sen!
Längst in satt ett par som kom från Italien. Det var knappt jag såg dem, för de var så tysta och satt inträngda längst in i bilen.
Sen var det sex irländska killar i tjugoårsåldern. Att döma av deras tillstånd hade det varit ute och röjt igår. Minst sagt. Haha. De var verkligen helt slut, hela bunten.
Slutligen var det ju vi då. Och vår gudie, HappyHippie, får vi ju inte glömma.
Första stoppet var Elefantridning. Efter att vi presenterat oss lite snabbt för varandra var det dags att sitta upp på elefanten och sen bar det av. Det var dock inte i någon vidare snabb fart elefanterna tog sig framåt, och de stannade och åt var och varannan minut. Vi hade en trogen guide, som satt kvar på vår elefant hela tiden. De andras guider hoppade av och på, och gick jämte elefanten ibland. Det var bara Italienarnas guide som också satt kvar hela tiden.
Det gick iallafall fint. Fast elefanten har små hårstrån på sig, som är ytterst smärtsamma, och det är INTE skönt att sitta på en elefants nacke när den går i en brant nerförsbacke. Det var bara en gång vi var med om ett kritiskt ögonblick. Vår elefant fick syn på några saftiga palmblad en bit från stigen. Vår guide försökte tala den tillrätta (och säga att det skulle vända tillbaka åt rätt håll.) Men den lydde inte och sträckte sig efter palmbladen. Problemet var att palmen växte längst ut på en liten klippavsats. Men vi överlevde.
(När vi åkte därifrån såg vi hur en av de som jobbade där sågade bort palmbladen.)
Efter elefantturen vandrade vi till ett vattenfall. Under vandringen fick pappa syn på en orm som slingrade sig bland stenarna. Det hette green snake, sa vår guide. På vägen tillbaka gick vi förbi en whitesnake, men som tur väl var såg jag den aldrig. Jag bara hörde den. (Det räckte gott och väl med att se den gröna ormen kan jag ju meddela.)
Under vandringen började de irlänska pojkarna vakna till liv, medan det Italienska paret visade sig allt mindre. När vi kom fram till vattenfallet svalkade vi oss i vattnet allihopa. (Utom Italienarna. Hehe)
Klockren bild på klockrena pojkar. (Liam, den andre från vänster tycker jag påminner lite om Harry Potter. Bara så att ni vet, liksom.)
Efter vattenfallet bar det vidare till white water rafting. Jag hade en flytväst som var alldeles för stor, en hjälm som knappt satt på, och... ja, det var väl ungefär det som var fel på min utrustning. (Det är också i princip det enda som kan vara trasigt i en rafting-utrustning. Förutom paddeln då, men den var faktiskt helt intakt.)
Raftingen var oerhört mesig, men det var väldigt kul! Vår båt, bestående av mig, mamma, pappa och det Italienska paret tävlade inoficiellt med båten med irländarna. Även om de tog i för kung och fosterland (har de kung i Irland, i annat fall är ju det uttrycket lite fel) var vi aldrig långt efter. Vi hade teamwork. De var ganska snopna när vi kom där och paddlade förbi.
Vår guide i gummibåten sa till oss att komma tillbaka under regnsäsongen. Då är vattnet 3 meter högre än vad det var idag! Då skulle det nog verkligen kunna kallas fors! När vi var nästan nere bytte vi gummibåten mot en bambuflotte. Vi satt nästan helt under vatten då vår Gudie fick för sig att skämta med mig. Han sa att det var en vattenorm alldeles bakom mig. Inte kul! Men den tyckte pojkarna. (Efter det att de hade försäkrat sig om att han verkligen skämtade.)
Jisses, vad internetet här är segt! Jag har suttit här hur länge somhelst nu och försökt ladda upp några bilder. Så jag hoppas att ni kollar riktigt ordentligt på dessa jag har lyckats ladda upp.
Ha det fint!
Chiang Mai
Vårt flyg anlände i förrgår kväll, och första natten sov vi på ett hotell som inte låg så långt från flygplatsen. Det var rent och fint. Eftersom vi kom dit ganska sent gick vi iprincip bara och la oss när vi kom fram. Men morgonen efter gick vi en liten runda inne i byn.
Det kändes verkligen konstigt att se hur olikt det är Sverige.
Hotellet var som sagt fint, men direkt när man gick över en liten flod var det som om all standard sjönk hur många steg somhelst. På andra sidan floden levde de i små skjul och vissa bodde inte längre än en meter från tågspåret. De få kläder de ägde hängde ute på trästänger och det var verkligen förfallet.
Jag, Lina och Eric byggde en liten koja i skogen bakom vårt hus när vi var små. Den påminde starkt om dessa små hus.
Det kändes verkligen konstigt att jag sitter och oroar mig för vilken färg jag ska ha på min balklänning samtidigt som många av dessa människor kanske inte ens har mat för dagen.
Men trots bristen på fina bostäder och andra faciliteter verkade de må bra. De log vänligt mot oss där vi kom gående på gatorna och alla var så vänliga så...
Efter en dag inne i Bangkok tog vi tåget till Chiang Mai. (Natt-tåg) Det var spännande. He he.
Nä, men det gick fint och vi kom fram till stationen här i Chiang Mai klockan nio i morse. Då var det två timmar försenat.
(Här tänkte jag ladda upp en bild på vår tågresa, men eftersom internet:et här på hotellet inte är det snabbaste jag upplevt gick det tyvärr inget vidare.)
Imorgon drar vi till den gyllene traiangeln, och vi bokade även en liten äventyrstur till i övermorgon. Då blir det bland annat elefantridning och white water rafting. (Hur mycket rafting det blir återstår dock att se. Någonting säger mig att det inte kommer vara överdrivet mycket vatten, så det blir nog inte så livat. Men man kan ju hoppas på det bästa.) Vi ska bada i vattenfall också. Det blir härligt. Hoppas jag.
Hoppas ni har det toppen.
Thailand
Stopp no.1 blir Changmai (Jag ar osaker pa huruvida stavningens ar korrekt eller ej.) Langst upp i norr ska vi iallafall.
Jag ska verkligen forsoka uppdatera min kara blogg undertiden, sa ni dar hemma kan fly fran kylan ett tag. (Och om man nu inte vill fly fran kylan kan man ju bara lasa for lasandets skull, eller for att man kanske tycker att det ar trevligt. Och sen ga ut i snon och aka pulka eller skidor eller nagot sant kul.)
Ha det fint allihopa.
