När jag var liten skrev jag dagbok. Varje dag.

"Har du skrivit dagboken, Lisa." Det var mammas standardfråga då hon kom in för att säga godnatt. Även om jag ibland låtsades sova genomskådade mamma det uteblivna dagboksskrivandet och jag fick snällt tända lampan och skriva några rader om dagen.
"Du kommer tycka det är jättekul att läsa det sen när du blir lite äldre."

Och visst hade hon rätt. Även om många dagbokssidor inte är någon fest i variation. Hej dagboken. Idag har jag lekt med Anna. Det var standard.

Men nu känner jag helt plötsligt för att ta tag i det där dagboksskrivandet igen. Trots detta barndomliga dagbokstvång. I eftermiddag ska jag gå till Akademibokhandeln och köpa en fin svart moleskine-anteckningsbok.

Sen ska jag nog ringa mamma och berätta att jag börjat skriva dagbok igen.