Även om jag har haft en trevlig dag är det den insikten som etsar sig fast.

Jag vill inte ha kontroller och vakter i ingången av skolan.

Jag vill inte att gråa betongbyggnader är det enda jag ser.

Jag vill inte bli nermejad av folk då jag går över ett övergångsställe.

Jag vill inte att parker och skogar ska vara obefintliga.

Nu är jag kanske orättvis i min bedömning av St Petersburg, men mitt första intryck är trots allt att det är en ganska "rå" stad.

Och det jag reagerar på mest är att det är väldigt få som ler.

Inte skolans entré-vakter.

Inte hon som säljer tunnelbanebiljetter.

Inte han jag håller upp dörren för.

Inte mannen som råkar stöta till mig i hans brådskande försök att komma förbi.

Inte tanten som erbjuds att sitta ner på tunnelbanan.