-

lisasandstrom.tumblr.com

tid

På fredag har jag varit på TV4Nyheterna Göteborg i tre månader. Då är praktiken slut.
Vart tog tiden vägen?

Morgonbestyr

Vi hörde ljudet första gången förra veckan. En tisdagsmorgon strax innan sju. Det tog ett tag innan vi kunde definiera det, men tillslut kom vi på vad det var. Det var ljudet av ett badkar som fylls.
I morse hörde vi det igen.
Ingen kan rimlgen ha tid att bada en helt vanlig vardagsmorgon!

Slutsats:
Antingen är "grannenovanför" en morgonpigg pensionär, eller någon som ägnar friskvårdstimman från jobbet i badkaret.

soffa

Väntan är över. Vi har numera en soffa!
Den invigdes i fredags med Pizza och Film.
Oerhört originellt.

Mitt liv är i busschaufförens händer

Morgonens busschaufför var... irriterad. Minst sagt.
Under min femton minuter långa färd hann han tuta (riktigt länge och ilsket) fyra gånger, hytta med näven, svära ett oräkneligt antal gånger och nästan köra på en kvinna som var påväg över gatan.

Jag steg av en hållplats tidigare än vanligt. Det kändes säkrast så.

lika

Jag har hittat situationen många letar efter. Den, då det inte spelar någon roll vem du är, vilket kön du har eller vart du kommer ifrån. Den som inte gör någon skillnad på om du har en portfölj i mörkbrunt och exklusivt läder eller en gammal tygväska som är köpt på coop.

Jackor fladdrar i vinden, halsdukar hänger snett och man ser sådär lite härligt klumpig ut.
Oavsett om du kommer från flashiga kontoret mitt på Avenyn, eller om du bara är påväg hem efter ännu enfruktlös arbetsintervju. Det spelar liksom ingen roll om du är en diamantbeklädd dam utifrån Örgryte, eller om det dyraste smycket du har är ett plasthalsband i pärlimitation från Hm.

Då man springer för att inte missa bussen är alla lika.

Fem fina dejtingtips

Njae, det är la inga tips jag själv skulle rekommendera.
Men vad vet jag? Dejtingkonsulten Marie Hagberg verkar ju veta vad hon pratar om. Särskilt klänningen ger ett väldigt seriöst intryck, tycker jag. Och jag kan riktigt tänka mig att hon, iklädd de där svarta armbågslånga handskarna, droppat riktigt många visitkort då hon stigit av bussen. (se tips 2)


En liten måndagskompromiss

Vi ska på romantisk komedi idag, Robin och jag.

Såvida ni inte tror att Robin är ett stort fan av romantiska komedier undrar ni säkert hur avtalet ser ut.
Nästa vecka ska vi på Hamilton.

Äter Svensson Billys varje dag?

Sveriges MästerkockHär är ditt kylskåp . Den stora matresan . Halv åtta hos mig
Leilas Mat . Halv åtta hos stjärnorna . Landet brunsås . Vad blir det för mat?

Det finns verkligen hur många matlagningsprogram som helst! Men fråga är vad det egentligen är som lockar? Det verkar iallafall inte vara inspiration till egen matlagning som är starkaste argumentet.

Enligt statistiska centralbyrån lägger fru Svensson 43 minuter på matlagning varje vecka, medan hennes man bara lagar mat i 26 minuter!
Vad tar det att värma en Billys pan pizza? 3 minuter? Om han gör det varje dag har han en halvminut på sig att skära upp lite tomat och gurka. That's it. Sen är tiden slut.
Jag har la knappt hunnit plocka fram allt innan herr Svensson är klar för dagen.

Lägenhetsfix

Bielkegatan har effektivitet varit helgens ledord.

lampupphängning . handling . skrivbordsmontering . nya sängben . planering . sopning (i brist på dammsugare) . tvättning . tumling . diskning . knappsömnad . uppackning . undanröjning

Så skönt att äntligen få lite ordning. Och jättekul att ha Lina, Pappa och Mamma på besök.

Barndomens dagbokstvång

När jag var liten skrev jag dagbok. Varje dag.

"Har du skrivit dagboken, Lisa." Det var mammas standardfråga då hon kom in för att säga godnatt. Även om jag ibland låtsades sova genomskådade mamma det uteblivna dagboksskrivandet och jag fick snällt tända lampan och skriva några rader om dagen.
"Du kommer tycka det är jättekul att läsa det sen när du blir lite äldre."

Och visst hade hon rätt. Även om många dagbokssidor inte är någon fest i variation. Hej dagboken. Idag har jag lekt med Anna. Det var standard.

Men nu känner jag helt plötsligt för att ta tag i det där dagboksskrivandet igen. Trots detta barndomliga dagbokstvång. I eftermiddag ska jag gå till Akademibokhandeln och köpa en fin svart moleskine-anteckningsbok.

Sen ska jag nog ringa mamma och berätta att jag börjat skriva dagbok igen.

Ni hittar mig längst fram i bussen

Min favoritplats på bussen är allra längst fram. Så långt fram man bara kan komma. Förutom guide-stolen, dårå. Den är big no no.

En svunnen tid.

Fint att titta i pappas gamla album.


En afrikansk afton

Jag har fått höra om trampade jordgolv, hus av lera och plåttak. Mitt fönsterbrädebord känns inte längre så farligt.


Det är roligare att ha fönsterbrädan som bord om man är två

Jag har gått och blivit Göteborgare. Och Sambo.
Fast i veckan har jag bott i lägenheten själv då Robin är ute i välden och far. Han flyger fram i bottenlöst puder medan jag lagar köttfärssås i dunkel (taklampan i köket är inte monterad ännu), informerar TV4-tittarna om ett minskat snusdoseinnehåll och äter frukost med fönsterbrädan som bord.

Jag längtar efter ljus, ett matbord och en riktigt stor soffa. Fast mest av allt längtar jag efter att Robin kommer hem. Alla dessa temporära och lite bristfälliga lösningar är liksom mycket roligare om man är två.

RSS 2.0