E
Verkligheten har aldrig förr känts så overklig.
Terje Hellesö
Jag förstår mig inte på
Terje Hellesö. Han som, 2010 blev
utsedd till årets naturfotograf och som nu erkänner bildfusk. Jag vet inte särskilt mycket om fotona, bara att det väckts en diskussion om dem då motiven inte känts trovärdiga.
Jag har inte sett dem. Han verkar ha gått under jorden, den där Terje. Bloggen är borta, hemsidan likaså och fotolänkarna är omdirigerade.
Tänk att en prisad naturfotograf har monterat in diverse djur i sina foton. Det är ju skamligt!
Han medger att han fejkat flera bilder, säger frun (som han dessutom lämnat helt i sticket! Hon får sköta all kommunikation med medierna. Moget.) Undra vilka foton han inte retuscherat. De utan djur?
Och undra hur det hela började. Jo, men här skulle det verkligen passa in med en liten mård? Det kör vi på!
Hajattack
Jag läste på Aftonbladet att en vithaj dödade en man innan idag. I Australien. I Margret River.
Där köpte jag min studentklänning. Det känns lite scary.
America
Amerikanska pannkakor med Mimmi och Sara. Det är fint, det.
glasögon
Köp inte dessa, eller liknande glasögon om du heter
Linnea och bor i
Australien.
Ditt barn tycker nämligen inte om dem. Bara ett litet tips.
Ett antiklimax utan dess like
Foto: Scanpix
”Det är som om någon hällt en hink med kallt vatten över varenda åskådare här inne på stadion.” Det är SVT:s Jacob Hård som uttalar sig om händelsen som förmodligen kan klassas som ett av VM-historiens största antiklimax. Herrarnas final på 100 meter, där världens snabbaste man Usain Bolt tjuvstartade.
Ungefär fem steg från startlinjen sliter han av sig tröjan i ren frustration. Först då börjar det sakta gå upp för publiken, kommentatorerna och världen att de gått miste om uppvisningen; showen som alla ville se. Folk vill inte tro sina ögon, men långt innan det röda kortet visas upp är Usain Bolts diskvalificering ett faktum.
I januari förra året kom en ny tjuvstartsregel som gör att det räcker med en enda tjuvstart för att bli diskvalificerad. Många löpare tycker inte om den. Maurice Greene säger till SVT att han varit emot denna regeländring hela tiden. Men han säger också att de som löpare inte har något att säga till om, utan att de får rätta sig efter de regler som gäller. Men det finns undantag, och detta undantag heter Usain Bolt.
Genast efter vm-fiaskot började den nya regeln diskuteras, och många är överens om att det var bättre förr. Experter menar att denna tjuvstartsbestämmelse hämmar löparna. Och jag förstår att pressen blir stor då man vet att ett enda misstag kan göra att man diskvalificeras från en VM-final. Klart man blir nervös, och kanske till och med återhållsam och försiktig. Inte alls särskilt bra egenskaper för att springa så snabbt som möjligt i ett 100-meterslopp. Men att en eventuell regeländring tas upp då det gäller vissa löpare (läs Usain Bolt) men inte ens snuddas vid då det gäller andra, känns lite fel. Det var inte många som tyckte det var konstigt då Chambers blev diskad ur semifinalen. Sånt är livet, liksom. Men då det gäller Bolt, mannen, myten, legenden, låter det annorlunda. Då reagerar man på ett ögonblick. Sportvärlden har blivit snuvade på något som skulle bli en sensationell föreställning. 40 000 åskådare fick inte se det som de kommit dit för att se. Reglerna känns helt plötsligt ohållbara. Är det verkligen möjligt att mästarnas mästare inte får springa? Att världens snabbaste man blir diskvalificerad i en VM-final.
Ja, regler är regler och de gör ingen skillnad på tidigare personbästa, eller kvaltider. Eller ens om du är världens, genom tiderna, snabbaste man. Det är självklart att Usain Bolt ska diskvalificeras. Att sen vissa journalister ifrågasätter Yohan Blakes guld känns bara oförskämt. Han höll sig till reglerna, och han sprang snabbast just då. Han är värd sitt guld. Sen kanske han får leva med att vinsten hamnar lite i skymundan; men vem står egentligen inte i skuggan av The Lightning Bolt?
Gotland
En heldag
- Jag steg upp kvart i åtta.
- Frukost
- Uppackning på rummet
- Fika
- Filmning och skratt tillsammans med Victor och Filip
- Lunch
- Aktuell journalistik. Lektionen slut cirka 15.30
Jag går ut i regnet, ner till Solis. Tar på mig regnkläder och cyklar ner till stan.
Det är dags för jobb 16-24.
Det blev visst förstaside-premiär för mig. En trött Lisa, teknikstrul och allmän redaktionsförvirring gjorde sitt.
Men det gick alldeles utmärkt. Tror jag.
Nu är det bara tio minuter kvar. Sen ska jag cykla hem och sova.
Jag satsar på att vara riktigt pigg och glad imorgon.
I'm back
Skolan har börjat igen.
Det känns bra.
Fast jag saknar föregående vecka som tillbringades på Gotland tillsammans med finaste Robin.
En lärdom i sommar
Sommarens egenutförda studier visar att man inte ska lita på väderprognoser.
Det är inte ofta de stämmer, alltså.
Jag gillar deras helgardering. Symbolen med en sol bakom ett moln varifrån det kommer några droppar regn. Det kan alltså bli vilket väder som helst.
Aftonbladet skriver idag att smhi:s träffsäkerhet gällande väderprognoser i sommar, är nere på 45 procent. Och det är ändå de som har bäst resultat.
Trots att det inte direkt kommer som någon överraskning slår tanken mig: inom vilka andra yrken skulle det vara okej med en precision på 45 procent?
Tänk dig en läkare som mer än i varannan operation väljer fel tillvägagångssätt.
Eller en frisör där fem av tio besökare blir missnöjda med klippningen.
Nu kan visserligen nödvändigheten i att veta vädret i förväg diskuteras. Vissa tar det som det kommer, medan andra har full koll på vad som väntas. Personligen håller jag inte överdrivet bra koll på det.
Men faktum kvarstår. Smhi ger fel prognos i mer än vartannat fall. Det känns inte riktigt okej.
frikort
Ska man vara
glad för att man snart har
frikort på sjukhuset?
Är det något man ska uppskatta och känna tacksam inför?
Gött att
slippa betala för alla läkarbesök.
Surt att behöva gå dit.
Om att säga hej då på franska
Vi har
fransyskor på besök och de ska just gå.
Vi har pussat dem hej då. Två gånger. Inte tre, som annars är ganska vanligt i France.
För att visa ännu mer på vår belevenhet, välvilja och förmåga till anpassning tänkte Lina passa på och använda sin skolfranska för att säga "hej då".
Hon vinkar ivrigt och ler. Laddar liksom för att få till bästa uttalet. Sedan ropar hon glatt: Aujourd'hui! Hon fortsätter vinka.
Efter någon sekunder slår hon sig för munnen och vi brister båda ut i skratt då dörren stängs bakom dem.
Hon får sannerligen öva på sitt au revoir till nästa gång.
Begreppet som byggts på ett missförstånd
Jag har trott att det heter
u-ringning. Just för att det ser ut som ett
u. Att den andra skärningen, som är intill förväxling lik bokstaven v, således skulle heta
v-ringning är därför ytterst logisk.
Jag var i Borås igår. Och plötsligt fick jag syn på en lapp där det stod något om urringning. Jag har glömt vad det huvudsakliga budskapet var, eftersom jag var fullt upptaget med att sucka tungt åt att de inte kollat upp rättstavningen ordentligt innan de valt att sätta upp lappar på alla stadens gator och torg.
Därför blev jag lite lätt förvirrad då jag, efter lite googlande, insåg att det faktiskt heter ur-ringning.
Detta gör ju att det tillsynes logiska resonemanget plötsligt ter sig helt ologiskt. Vad kommer liksom begreppet v-ringning ifrån då? Det måste helt enkelt vara byggt på ett missförstånd.
Någon som trott att det hette u-ringning, och tyckt det vore ytterst passande att den andra halslinningsvarianten helt enkelt hette v-ringning.
sommar
Det är fint med sommar.
Ledvärk
Mina knän gjorde att jag var tvungen att ta hissen idag på jobbet.
Ett nederlag.
Men kvällen igår avslutades med fika hos fina Mimmi.
Nu är jag långledig och ska träffa Kajsa och Syster yster!
Jag har just ätit frukost på verandan, och sen blir det läkaren.
Hej!
Ett fint liv
Jag har ett fint liv. En sommardag på havet.
Foto: Robin Sandberg
Jag och Robin hade finbesök i Sommartorpet igår.
Min toppenkusin Linnea och mitt söta kusinbarn Charlie hälsade på, tillsammans med Maggan och Lennart.
Det var varmt, solen lyste och jag och Robin hade gjort jordgubbspaj.
Mitt senaste bokfynd
Yeahyeahyeah. Här ska det läsas.
Sjukhusens misslyckade målgruppsanalys
Jag har hängt en hel del på sjukhus den senaste tiden.
Det har fått mig att fundera över väntrummens tidningsutbud och vem som brukar "ta på sig ansvaret" för detta.
En kvalificerad gissning är en kvinna. Runt 45 år. Som är i stort behov av att vidga sina vyer.
Tara
Damernas värld
Se och hör
Plaza
Kattis och co
Elle.
De talar sitt tydliga språk.
Sjukhuset har misslyckats med sin målgruppsanalys.
Kvinnor i medelåldern är faktiskt inte de enda som tillbringar tid i ett väntrum. Långt ifrån de enda, faktiskt.
Jag förstår att mitt moraliska stöd aka pappa är en aning besviken på sjukhusets bristande tidningsutbud.
Ibland finns det visserligen en och annan bamsetidning där. Oftast längst ner i en hög av, en gång i tiden, glossiga magasin.
Det känns som om den 45-åriga kvinnan som tagit på sig ansvaret plötsligt kommit på, efter alla kvinnomagasinsbeställningar, att det faktiskt borde finnas en tidning för barn.
Männen glömde hon helt.
Kanske är det så att männen idag förväntas vara så metrosexuella och moderna att Plaza och Damernas Värld passar lika bra som någon annan tidning?
Men jag känner min far väl och vet att iallafall han hellre bläddrar i Cykeltidningen Kadens än i Tara för kvinnor, 40+.
Jag ska påminna honom att ta med en egen tidning nästa gång.
sommartorpet
Nu har vi ett alldeles eget sommartorp.
Foto: Robin Sandberg
längtan
Jag längtar efter att bli
fri från smärtan.
Jag längtar efter sol.
Jag längtar efter kustenhäng.
Men mest av allt längtar jag efter Robin.
Det fina är att han kommer hem imorgon.
Dessutom blir det snart tid för kustenhäng och solen kommer väl så småningom.
Och till sist kan jag meddela att jag bytt vårdcentral, fått en läkare som lyssnar, tagit massa prover och fått tid för röntgen. Så jag hoppas att värken kan ta och försvinna snart. Och att det inte är något allvarligt.
