Konsten att vara nöjd.

Ibland hör jag folk som säger att det är farligt att vara riktigt nöjd. Att man ständigt ska sträva efter något mer. Annars kommer man aldrig framåt.

Men är det så himla farligt att någongång vara nöjd?

 

Att hela tiden vilja uppleva, göra, prestera, ha, utföra, känna, se och åstadkomma mer känns som en... felprioritering. Jag kan faktiskt tycka det är ganska... otacksamt mot livet. Att ständigt vara på jakt. På jakt, efter ett bättre jobb, intressantare vänner, en mer romantisk pojkvän, finare hus och andra, mer spännande intressen.

Det är så många som är övertygade om att gräset är grönare på andra sidan. Men varför skulle det vara det?

 

Jag tror att vi alldeles för sällan är nöjda med livet. Och jag tror det finns en viss risk att vi missar livets charm om vi går runt och fokuserar på sånt vi vill uppnå, istället för att uppmärksamma det vi har.

 

Att ständigt vara påväg framåt har blivit ett slags signum för den lyckade människan. Det är fult att vara kvar på samma ställe som förut. Då är man slö, oengagerad, passiv och likgiltig. Men det kanske bara handlar om att man råkar vara tillfreds med livet.

Min tanke är visserligen inte att bara trampa på stället. Det jag menar är att om jag är riktigt nöjd med livet kan jag väl få vara det.

Jag ser liksom ingen anledning till varför jag ska försöka leta efter ett grönare gräs om det jag redan befinner mig på är grönt nog?

Och sen är det faktiskt skillnad på att gå framåt i livet och att söka sig till andra sidan, på jakt efter något bättre. Medan den missbelåtne människans enda upptäckt troligtvis är att gräset är ännu grönare på andra sidans andra sida, finns det faktiskt tid för mig att stanna upp lite.

 

Jag är verkligen övertygad om att denhär ständiga jakten på något mer inte är nödvändig för att komma framåt i livet.

Jag kan vara nöjd och ändå vara påväg. Mot framtiden och mot nya utmaningar.

Jag tycker verkligen gräset jag står på nu är riktigt grönt. Så jag tänker stå kvar här ett litet tag och njuta av mitt fina liv. Sen är det bara att rulla ut min gräsmatte-matta och vandra vidare i livet. Och det är jag riktigt nöjd med.

 


Kommentarer
Postat av: pappa

Håller med Lisa. Trevligt att träffas i Jkpg och besöket på Östers cykel. Testade de nya hjulen från Skillingaryd och hem.

2011-04-28 @ 22:48:18
Postat av: Eddie

Grymt bra skrivet, mycket tänkvärt. Ibland jagar man bara för att alla andra tycker att man skall göra det och man tror att man inte får vara nöjd.

2011-04-28 @ 22:50:00
Postat av: Maggan

Jag är mycket imponerad av det du skrivit o håller med till 100%. Tänk vilken gåva det är att kunna känna förnöjsamhet!

2011-04-28 @ 23:32:24
Postat av: Olivia

Där har vi det. Mycket bra sagt Lisa

2011-05-01 @ 11:09:55
Postat av: E

Frasen "gräset jag står på nu är riktigt grönt" - den är fullbordad!

2011-05-04 @ 12:16:01
URL: http://ingenspeciellen.blogg.se/
Postat av: Marlén



wow. du skriver sååå bra lisa!

2011-05-30 @ 06:48:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0