Jag har firat våffeldagen mer än någonsin idag.
Det blev våfflor med Kajsa, Mamma, Pappa och Eric efter träningen också.

Idag var jag i Jönköping hos Annér.
Som vanligt var det hur kul som helst, och om någon undrar var det också oerhört hög klass på vår humor.

Först åt vi pizza på 12:an och Annér var så bundis med ägarna så han kunde gå in bakom disken och hälla upp vatten till sig. Där snackar vi respekt. He he.

Vi har hunnit med en hel del.
Så mycket att man tillochmed kan göra en lista av det:

Vi har hunnit...
- fundera över om det är värt att bli bjuden på pizza om man blir indragen i de tunga gängkrigen.
- kolla på bilder från 'the past'.
- skratta. (Det gör man konstant när man är med Annér. Han borde anställas på ställen där man sysslar med skratt-terapi eller något. De skulle få så otroligt nöjda patienter.)
- träffa Markus. Åh, så roligt.
- kolla på tv. (Det jag såg på matchen HV-Timrå var för dåligt för att ens få nämnas...)
- spela/lyssna på när Annér spelar gitarr. (Om någon undrar vad det Annér, och endast han som stod för gitarrspelandet.)
- komma på ett nytt sätt att stanna tåget. (Reflexer is the shit.)

Vi har hunnit med massa mer, men det var det som fick plats på listan. Men det kan tilläggas att det har förekommit en hel del djupa funderingar, långa analytiska diskussioner och massa andra intellektuella saker.

Dagens citat stod iallafall farbror Mons Annér för.
Jag, Tobias och Markus står i köket, och i micron har Mons lagt in en påse popcorn.
Någon, oklart vem, säger något roligt och vi börjar självklart skratta.
Plötsligt kommer Mons inrusande, och blicken är lätt panikartad.
"Ni skrattar ju så högt, så man inte ens hör om popcornen slutat poppa."
Men Popcornen klarade sig, och Mons blev nöjd.





Precis innan vi skulle åka till Hovslätt station kom Annér på den briljanta idén att ta med reflexer. Det var ju mörkt ute och vi ville vara säkra på att lokföraren såg oss och stannade.
Angående den sista bilden. Visst ser det så otroligt... manligt ut att stå och vifta med en liten reflex? ;)

Tåget stannade iallafall och när jag klev på kom konduktören fram till mig och sa:
Du. Ett litet tips bara. Om du vill att tåget ska stanna kan du ju fälla ner skylten. Om ni inte hade stått och viftat med vad det nu var ni hade, så hade vi aldrig sett dig. Vi hade bara blåst förbi.

Bra jobbat Annér! Smart, detdär med reflexer. Det ska jag komma ihåg.

Jag har verkligen haft en underbart härlig dag! Och jag hoppas att jag träffar Annér och Markus snart igen.

Idag när jag drog upp rullgardinen möttes jag at solen som sken in genom fönstret.
Åh, så underbart.

Jag har kommit på att allt blir så mycket lättare om solen skiner.
- Jag har asont i halsen.
- Jag har tusen saker att göra i skolan.
- Jag är trött.
Men det hela blir liksom lättare att uthärda med hjälp av solen. Det var kallt idag också. Men solens strålar värmde, så jag var tvungen att ta av mig halsduken när jag cyklade ner till stationen för att inte börja svettas.
Och Bayard gick tillochmed utan jacka till Mc Donalds i eftermiddags. (Jag tror dock att han frös.
Och jag köpte en glass. (Det var visserligen för att Marcus tipsat mig om att glass brukar hjälpa mot halsont.)
Men vi kan ju låtsas att det var för att det var varmt.




Efter skolan gick jag, Anna, Henny, Emelie och Micke och fikade. Även om jag har ätit godare mackor i mina dar, och det dessutom var svårt för mig att svälja var det riktigt trevligt. Härligt folk, liksom.




Om någon började fundera på om glassen hjälpte mot mitt halsont kan jag med besvikelse meddela att så inte var fallet. Även att jag berättade för Marcus att hans tips på medicinering inte hjälpte nämnvärt påstod han ändå att han borde arbeta som läkare. Iallafall ta över syster Karins uppgift som skolsköterska.
Hmm... Jag är inte lika säker på att förslaget är så bra.

Ha det fint!