Äntligen framme
Nu sitter jag här i Linneas och Adams hus i Melbourne.
Vi var på resande fot i mer än 48 timmar.
Resan påbörjades på onsdag kväll, då vi tog tåget från Värnamo upp till Stockholm och Arlanda.
Vi kom fram till flygplatsen vid ett, och efter att vi ätit lite samlade vi ihop ett gäng fåtöljer och la oss för att sova.
Flygresan till London gick finfint, och där väntade vi i tre timmar.
Jag och Mamma i London
Tiden gick ganska fort, faktiskt och strax var det dags att gå på flyget till Hongkong.
Det var den mest turbulenta flygresa jag varit med om någonsin. Pappa liknade det vid att åka ett gammalt godståg. Och så var det verkligen. Väldigt skakigt vissa stunder.
Det var en äldre dam som fick syrgas, och de efterlyste en läkare eller någon med medicinsk utbildning i högtalaren. Men vi överlevde. Allihopa.
Det blev en del film på flyget. Fast jag var så trött i ögonen, så oftast orkade jag inte kolla klart på en hel film.
På Hongkongs flygplats skulle vi bara vänta en timme, och det var ju skönt, tänkte jag.
...MEN. Flyget var försenat. Eller det var något konstigt med motorerna. Så vi fick vänta ett tag, om man säger så... Jag och Mamma gick och åt lite lunch, och pappa passade på att sova lite.
SEX timmar efter beräknad avgångstid satt vi på flyget för att äntligen åka iväg.
Vi trodde ju bara att vi skulle vara borta en timme från planet, så vi hade typ inte med oss någonting. Bara passen, boardingpassen och ipoden, typ. Tänk vad produktiv jag kunde varit om jag hade haft med alla skolarbeten ut på flygplatsen.
Exakt 48 timmar efter det att vi steg på tåget i Värnamo landade planet i Melbourne. Därefter tog det ytterliggare en timme för oss att komma ut i ankomsthallen där Lina och Linnea kom och mötte oss. Så otroligt kul!
Vi skulle kommit vid tio på kvällen, men vi kom inte fram förrän vid fyra. Lina och Linnea hade laddat upp med kaffe för att orka med hela natten.
Så när vi kom åkte vi till Melbourne och checkade läget lite.
Mamma och Linnea är laddade.
Här är vi i Melbourne.
Det är verkligen jätteskönt att vara framme.
Imorgon ska jag och Lina gå i ett Luciatåg i Svenska Kyrkan, och på tisdag åker vi till Surfers Paradise.
Hej. Hoppas ni får många Goa härliga veckor downunder. Kram Adan
fy vad läskigt det verka med flygresan tur att jag inte va med!!haha då hade väl tanten dött av att jag hade skrikit så mycket:P men vad skönt att hör att ni är framme:) hälsa alla där nere och ha det så mysigt på lucia:)
Härligt att ni är framme. Låter som om ni hade en jobbig resa. Förseningar är inget vidare när man ska så långt men vad spelar det för roll nu när ni är framme. Här är det fint väder idag, frost på taken och lite ljusare än vanligt.
Kramar Katarina
Ja det måste kännas skönt att vara framme efter denna långa resa, så länge har jag aldrig varit på väg. Hoppas ni inte är alltför trötta, utan snart kommer in i dygnsrytmen därnere. Ha det gott o hälsa alla!
Oj jobbigt på planet :O(gillar kajsas kommentar :D)Härligt att ni fortfarande lever! själv sitter jag hemma o e sjuk :(
Hur känns det att ligga 10 timmar före oss vanliga dödliga hemma i askalla, regniga sverige ;)
Ha det jättebra hälsar alla i trosa!
(hmm... firar de lucia i australien?)
Hej Lisa! Säger som alla andra: skönt att ni är på plats...njut o ha det gott o hälsa Lina,Gunilla o Kenneth! Kramar från Joke o Alf
Ååååh vad kul, träffade på Kaja och Moa för ett tagsen och då berättade dem att du skulle till Australien i 10 veckor :O Asså shit vad fusktigt :))Du får upptatera mkt i din blogg så man får veta vad du gör där nere :D
Jens. Det ar toppen har i Australien. Vi steg upp ganska tidigt idag sa jag ar ganska trott nu.
Egentligen firar de inte lucia har i Australien, men jag och Lina ska faktiskt ga i ett luciatag i Svenska Kyrkan ikvall. Haha. Det blir spannande.. Sag 'Hej' till alla trosa-bor fran mig! :D
LISA ett livstecken! -Du överlevde resan! :) Det ska bli suuuperkul att följa din resa här på bloggen! :)
